– 5 Mos 34:1-12 Ps 66:1-3a,5,8,16-17 Matt 18:15-20 –

Munken Maximos Confessor (d. 662) blev martyr för sin övertygelse att Kristus, förutom sin gudomliga vilja, ock­så ha­de en äkta mänsklig vilja.

Utan mänsklig vilja hade han inte delat vå­ra mänskliga villkor.

Endast så är Kristus ett verkligt före­döme för oss, när han i Getsemane överlåter sig åt Guds vilja.

Samtidigt behöver den mänskliga viljan hans nåd för att bli delaktig av den gudomliga viljan. 

Med sin vilja överlåter sig män­niskan till Gud och säger: ”Ske din vilja.”

För Maximos är människan en medlare mellan Skaparen och det ska­pade. Hon och kyrkan dras in i det han kal­lar den kosmiska li­turgin. Maximos ger en grandios vision av tillvarons innersta väsen.

Guds härlighet kan skymtas av dem som av rent hjärta överlå­ter sig åt Guds vilja. Gud har blivit verklig männi­ska, för att göra människan delaktig av gudomlig härlig­het.

Den heliga eukaristin är både kroppslig och andlig.

I varje eukaristi överlåter sig människan, när hon säger sitt ”Amen” till den nåd hon tar emot.