– 2 Mos 40:16-21,34-38 Ps 84:3-5,6a,8a,11 Matt 13:47-53 –

Under en konvalescens lärde sig Ignatius skilja mellan andarna. Han fick först riddarromaner att läsa och sedan böcker om helgonens liv.

Han upptäckte hur riddarromanerna påverkade honom på ett sätt, jämfört med böckerna om helgonens liv. Riddarromanerna kunde vara spännan­de för stunden, men lämnade tomhet som efter­smak. Det första behaget övergick i ledsnad, missmod och leda.

Att läsa om helgonens liv i Kristi efterföljelse kunde vara kräv­ande, men de gav en annan eftersmak: frid och glädje. Och den glädjen vara­de.

Denna jämförelse lärde honom att skilja mellan andarna.

Vad väljer vi att utsätta våra odödliga själar för?

Benedictus säger att sysslolöshet är själens fiende. Den leder lätt till leda och missmod. ”Där­för bör bröder­na på bestämda tider äg-na sig åt arbete med sina händer, likaså åt and­­­­lig läsning på bestämda tider.” Arbete och läsning kräver viss möda, men frukten är glädje och ny kraft.

Ignatius säger att allt vi gör skall ske ”till Guds större ära”.

Benedictus säger: ”För att Gud skall förhärligas i allt”.

Helgonen motsäger inte varandra.

Benedictus säger: ”Framskrider man i livet och i tron, vidgar sig hjärtat, och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga söt-ma”.

Ignatius säger: ”Få människor anar vad Gud kunde göra av dem om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de tog avstånd från sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige mästaren så att han kunde for­ma deras själar mellan sina händer”.