– 2 Mos 34:29-35 Ps 99:5-7,9 Matt 13:44-46 –

Dagens helgon, den saliga Elin (Helena) av Skövde, levde under 1100-talet. På falska grunder beskylldes hon för dråp och be­gav sig på pilgrimsfärd till det Heliga landet.

Efter hemkomsten blev hon själv mördad. Men vid hen­­nes grav skedde underverk som vitt­na­de om hen­nes oskuld. Hon firades i alla de dåvarande svenska stiften.

Mose ansikte blev lysande när han hade talat med Gud. Guds härlighet avspeglades i hans ansikte. 

När folket såg ljuset från Mose ansikte blev de rädda för att kom­ma nära honom. Men de vågar sig fram när han ropar på dem. 

När Mose hade förmedlat till folket vad Gud hade sagt, häng­de han en slöja för sitt ansikte. Paulus förklarar det långt senare med att folket inte skulle se att glansen försvann. (2 Kor 3)

Det första för­bundet pe­kade utöver sig själv, fram mot det eviga förbundet. 

Glansen från skatten i åkern och från den dyrbara pärlan behöver ingen slöja. Den upphör aldrig.

Jesus förkunnar dess glans och förkroppsligar dess närvaro. Han kallar det himmelriket.

Glansen förvandlar och förhärligar den som betraktar den och som låter den prägla livet.