– 2 Mos 2:1-15a Ps 69:3,14,30-31,33-34 Matt 11:20-24 –
Mose räddas ur Nilflodens vatten, för att senare föra folket genom detta vatten ut ur slaveriet.
Han fostras och får undervisning vid Faraos hov. Mose liv står under Guds ledning och försyn. Men när han dräper egyptiern handlar han utan klokhet. Han måste prövas i öknen.
Jesus förebrår de städer där han utfört en rad underverk. De såg utan att se. De har större ansvar än det ökända Sodom.
Ser vi vad Gud har gjort i våra liv? Alla gånger han har sökt oss, väglett, förlåtit, tröstat och räddat oss? Ser vi att våra liv står un-der Guds försyn? Eller glömmer vi, förblindas och börjar knota?
Ser och hör vi vad Gud har gjort med sitt folk genom den heliga historien? Eller håller vårt gemensamma minne på att tappas bort? Helgonen är tydliga påminnelser om Guds försyn.
För att kunna vittna om denna kärleksfulla försyn råder oss Bonaventura att mera fråga efter nåden än efter lärdomen, mera söka bön än bokliga studier.
”Hela vår känsla måste omformas och vändas till Gud.”
Han sökte den eld som sätter allt i brand och rycker oss hän till Gud.
”Låt oss tysta vår oro, våra begär, våra bilder; låt oss med den Korsfäste gå över från den här världen till Fadern.”
I varje eukaristi sker det största av alla underverk inför våra öron och ögon för att vi inte skall glömma: ”Gör detta till min åminnelse!”
Aposteln formulerar löftet: ”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”.
