1 Mos 41:55-57; 42:5-7a,17-24a Ps 33:2-3,10-11,18-19 Matt 10:10:1-7

Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga eller straffa dem. Han vet att prövningen behövs och han kommer senare att villkorslöst förlåta dem. Han gråter när han ser deras vånda.         

Det var brödernas avundsjuka och vrede mot Josef som drev dem att sälja honom. De blev dö­­va för hans bön om förbarmande.

Innan prövningen är fullbordad är sinnet fyllt av ”osorterade” och ofta de­struktiva ­­känslor. Först när männi­skan ser sin verkliga skuld kan något konstruktivt hända. 

När denna insikt leder till ånger och vilja till bättring är marken be­redd för förlåtelse och försoning, befrielse och upprättelse.

Jesus gav sina apostlar och sin kyrka ”makt över orena andar”, makt att ”driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och kräm­por”.

I ljuset av Guds ord får de troende lära sig att skilja mellan andar­na, att skilja mellan känslor av skuld och verklig skuld. För­lam­an­de känslor mister sitt grepp.

Äkta ånger är människans starkaste makt över sitt liv. Den öpp­nar tillflödet för tron och ett nytt liv. I den fullkomliga ångern är ”himmelri­ket” nära.

Det nya livet sammanfattas och befästs, fördjupas och fullbordas i den heliga eukaristin.

”Himmelriket är nära.”