– 2 Kor 11:18,21b-30 Ps 34:2-7 Matt 6:19-23 –
Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré som de, israelit och Abrahams ättling som de.
Han har tjänat Kristus ännu mer. Hans meritlista är överväldigande: fängelse, spöstraff, stening, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit.
Men så anar man listen i hans dåraktiga uppräkning. ”Om det ändå skall skrytas, vill jag skryta med min svaghet”. Allt Paulus har gjort är egentligen ett vittnesbörd om någon annan, som har verkat genom hans svaghet.
Det har en inre likhet med Jesu ord om att ”samla skatter i him-len”. Det handlar om det nya livet i Kristus. Det innefattar förvisso både möda och ansträngning, men meriterna har en annan källa än den egna kraften.
Detta påminner om bilden av det ”ogrumlade” ögat, ett enkelt och odelat öga som ger hela kroppen ljus. Det belyser och vägleder allt i livet. Det ögat ser utan fördomar och illusioner, antingen man lever mitt i världen eller i öknen.
Ordet om det ”ogrumlade” ögat ”upptäcktes” av ökenfäderna. Alla dygder kunde leda vilse om munken saknade denna klarsyn.
I Jesu ord om det ogrumlade ögat kände de igen den gåva som ger hela livet ljus. De kallade denna gåva discretio, omdömesför-mågan, den kungliga vägen mellan över- och underdrifter.
Gåvan att skilja mellan andarna, mellan väsentligt och oväsentligt. Gåvan övas och tas emot på ödmjukhetens väg.
”Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus.”
