– 2 Kor 8:1-9 Ps 146:2,5-9a  Matt 5:43-48 –

”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

I moderna öron verkar uppmaningen helt omöjlig, men tänker vi efter är den det enda naturliga målet för människan. Hon är ju skapad till Guds av­bild och likhet. Fullkomlighet är att bli det vi är skapade till.

Paulus berättar hur det kan se ut konkret. De kristna i Makedo­nien, som själva var fattiga, ”tiggde och bad om att få vara med och hjäl­pa de heliga”. Dessa var de kristna i Jerusalem, som var i nöd. De kristna i Makedonien gav ”först och främst sig själva”, se­dan gav de ”över sin förmåga”, de gav en ”frikostighetens gåva”.

Paulus berättar det, inte för att tvinga, men han vill locka fram något hos sina läsare genom att berätta om andras hängivenhet. Det är därför vi läser om helgonen.

Till slut blir aposteln teolog och förklarar. Det lockande har sin källa i ho­nom ”som var rik men blev fat­tig, för att göra oss ri­ka”. Tillva­rons stora utbytesaffär.

Jesus är av naturen Guds fullkomliga av­bild, men ”blev fattig”. Han avstod från att visa sin gudomliga makt och härlighet. I stäl­let följde han ödmjukhetens väg som föredöme.

I hans föredöme finns en kraft inbäddad, det vi kallar nåd. Genom sin nåd och ge­nom sina helgons ex­em­pel framkallar han Guds avbild i den som följer honom.

Eukaristin är nådens källa. Vi kommunicerar för att bli det vi äter. För att fullkomnas som människor.

”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”