– 2 Kor 5:14b-21 Ps 103:1-4,8-9,11-12 Matt 5:33-37 –

Aposteln talar om ”en ny skapelse”. Tydligast ser vi den i jung­fru Maria. Hon är den alltigenom nyskapade människan.

Det skedde genom hennes son, som ”har dött för alla”, också för sin moder. Maria fick del av sin sons verk i förväg. Hon var ge-nom Guds nåd ren från början. Så förstår kyr­kan ängelns ord till henne att hon var ”full av nåd”.

I henne ser vi att människan inte ”mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för henne”.

Vi ser det i Marias kärlek till sitt barn. Men den naturliga mo­ders­kärle­ken helgades och vidgades. Sonens bröder, de som gör Guds vilja, blir också hennes barn. Hon blir hela Kyrkans moder, som vi firade i måndags.

Paulus antyder en liknande förändring i sitt förhållande till Kristus. Om han först har ”uppfattat Kristus på människors vis”, så gör han ”det inte nu längre”.

Denna insikt gör Paulus till ett redskap som förmed­lar nåd till många. Han för evangeliet utanför den judiska världen till hed-ningarna.

Vi märker det i umgänget med orden. Den ”gam­­la” lagen förbjöd att man svor falskt. Den ”nya” lagen, livet i Kristus, be­hö­­ver inte sådant. ”Vad ni säger skall vara ja eller nej.” 

Vi ser det i jungfru Maria. Hon för­blev vid sitt ”ja”, vid sitt ”fiat”. Benedictus säger att den ödmjuke använder ”få och förnuftiga ord”.

Marias lärjungaskap är fullkomligt. Därför är hon inte bara före­döme utan också moder, som förmedlar nåd. 

Hon förmed­lar sin gudomlige Sons liv till alla lärjungar på deras väg in i den nya skapelsen.