– 2 Kor 3:15-4:1, 3-6 Ps 85:9ab-14 Matt 5:20-26 –
Till det människan förlorat genom syndafallet hör den fulla synförmågan. Hon ser inte det hon är skapad att se, ”Herrens härlighet”.
När hon återfår sin synförmåga blir hon inte bara seende, utan också lysande. Hon ”förvandlas och förhärligas” av det hon ser.
Det ljuset sprider sig och är källan till all evangelisation. ”Kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus”.
Det som hindrar människan att se liknar aposteln vid en ”slöja över hjärtat”. Människan ser inte med ögonen om hon inte ser med hjärtat.
Cassianus säger att vrede och dömande tankar förblindar. Sådana tankar sitter inte i ögonen utan i hjärtat. Bönen blir omöjlig.
Blindheten binder och fängslar. Motsatsen till frihet. Ingen slipper ur detta fängelse innan hon ”betalt till sista öret”. Ordet antyder skärseldens luttring. Väl att skilja från ”helvetets eld”.
Slöjan tas bort när människan ”vänder sig till Herren”. Det måste ske i varje ny situation, för att vi skall återfå synförmågan.
För att vi skall se och förvandlas av honom och till honom som vi ser.
”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”
[1] Den helige Eskil var engelsk munk och missionsbiskop, som på 1000-talet predikade i Sörmland men blev stenad till döds i närheten av Strängnäs.
