– 2 Kor 1:18-22 Ps 119:129-133,135 Matt 5:13-16 –

Människans ord avslöjar hennes inre. Ofta hennes bristande samling och integritet. Hur många har inte fått bita sig i tung­an?

Om Kristus säger aposteln: ”Han var inte både ja och nej, i ho­nom finns bara ett ja.”

Det är hans ja till människan, för att hela henne. ”Alla Guds löf­ten har fått sitt ja ge­nom honom.” Löften om ett nytt förbund, en ny sång, ett nytt liv, en ny lag, en ny människa…   

Det är därför vi läser och tuggar i oss Guds ord. ”Gör mina steg fas­ta efter ditt löfte”.

Jesus säger till sin kyrka och sina lärjungar: ”Ni är värl­dens ljus”. Det beror inte på hennes eller vår egen lyskraft, utan på det ljus hon och de troende har fått och säger sitt ja och Amen till.

Den kyrka som söker sitt ljus på andra ställen, i ”världen” eller i någon ideologi som råkar vara inne, förlorar både ljus och kraft. Efter en tid

”kastas det bort och trampas av människorna”. 

Det är för att bli hela och för världens skull som vi håller ljuset brinnan­de.

Vi gör det i visshet om att Gud står för sina löften. ”Det är Gud som be­fäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan”.

Därför föredrar vi ingenting före kärleken till Kristus.

Aposteln säger: ”Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära”.

Vårt viktigaste ”Amen” säger vi i den heliga eukaristin, i den eukaristiska bönens avslutning och vid kommunionen.