– Apg 15:1-6 Ps 122:1-5  Joh 15:1-8 –

Mitt i den framväxande kyrkans dramatik växer också hen­nes he­liga ord­ningar fram. 

I går hörde vi hur Paulus insatte präster i de församlingar han grundat. Lukas kallar dem ”äldste, presbyterer”. Det motsvarar vad vi kallar präster, insatta och vigda av apostlarnas efterföljare, biskoparna. 

I dagens avsnitt hör vi om ”ständiga uppträden och diskussioner” i Antiokia. Tvistefrågan gällde om de hednakristna måste omskä­ras och åläggas att hålla Mose lag. Frågan skickas vidare till Je­rusalem för att avgöras av apostlarna och de äldste. Alternativet ha­de varit splittring och schism.

Det märkliga är med vilken självklarhet och enhet man fattar det­ta beslut.

De visste att den lokala församlingen måste förbli i den aposto­liska kyrkan för att enheten skall bevaras. Genom den helige An­de ”visste” de, innan det var formulerat teologiskt och kanoniskt. 

Kyrkans heliga ordningar, förutom hennes tro, är oss givna för att grenarna skall förbli i vinstocken och för att de skall bära frukt.   

”Utan mig kan ni ingenting göra.” Därför förblir vi i honom, i lyd­nad för hans och hans kyrkas bud, i ett totalt beroende av honom och hans Ande.

”Villkoren” följs av ett enormt löfte: ”Om någon är kvar i och jag i ho­nom, bär han rik frukt.”

Trons lydnad leder inte till le­galism och stelnad uniformitet. Den bär frukt i en ny frihet, i en samverkan med Guds egen frihet.

Jesus formulerar den nya friheten så: ”Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”