– Hes 37:21-28 Jer 31:10-12b,13 (resp.psalm) Joh 11:45-56 –

Översteprästen Kajafas ”talade inte av sig själv. Han talade profetiskt”. Gud låter denne skrupel­frie realpo­liti­ker uttrycka den gudomliga pla­nen.

”Det är bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.”

Gud använder Kajafas politiska plan för att genomfö­ra sin gudomli­ga plan. 

Redan profeten Hesekiel hade sagt det. Han ingöt hopp i de för­skingra­de och uppgivna i Babylon. De bortförda skall förenas och åter få bo i sitt land under en och samma herde.

Det kunde bara en profet säga. Han kan inte själv ha förstått hela in­ne­bör­­den av det han sade.

Allting försonas och nyskapas i Kristus. Det är det vi skall fira den kom­mande veckan.

Den stora och kosmiska planen gäller också i det lilla, i det dagliga livet med oss själva och tillsammans, under vår korta stund på jor­den.

Hela tillvaron är sedan dess påskpräglad. Det må se­dan gäl­la nå­got av de krig som pågår i världen eller vårt liv med varandra och med oss själva.

Med våra liv som insats är vi kallade att vittna om detta nya liv, livet i Kristus.

Att till exempel bära både egna och var­andras kropps­­liga och moraliska svag­heter med största tåla­mod. Vilket är mera värt än att in­ta en stad. Hemligheten är att göra det ”för Kristus”, som Benedictus säger.

Eukaristin ger oss nåden att göra det i hans kraft.