– Jes 49:8-15 Ps 145:8-9,13c-14,17-18 Joh 5:17-30 –

Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom ho-nom. ”Sonen kan inte göra nå­got av sig själv.”

Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet sked­de på en sabbat. Jesus jämställde sig med Gud.

De hade förstått Jesu anspråk rätt. Tragiken för dem som av­visar detta anspråk består i att just i det an-stötliga lig­ger själva evangeliet. ”Liksom Fadern uppväc­ker de dö­da och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill”.

Evangeliet berättar om dem som hörde Jesu ord och botades av honom. Hans ”stund” är redan inne när människan hör ”Guds Sons röst”. Jesu mänskliga röst för­medlar liv. ”De som hör den skall få liv”.

Då uppfylls det profeten säger: ”De som är fångna får höra: ’Dra ut’. De som sitter i mörkret får höra: ’Kom fram’”.

Jesus, Faderns Ord, är mer än en moders förbarmande med sin livsfrukt. Fadern säger genom sin Son: ”Om modern än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig”.

Låt oss inte föredra något framför att höra Jesu röst.