– Hes 47:1-9,12 Ps 46:2-3,5-6,8-9 Joh 5:1-3,5-16 –

Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner från templet ut i havsvattnet för att göra det friskt. Allt får liv och alla slags frukt­träd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom.

Jesus Kristus är källan till den nåd som rinner fram i den heliga Kyrkan. ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.”

Mannen som botas hade varit sjuk i trettioåtta år, en hel livslängd. Han representerar den andligt sju­ka männi­skan.

Jesus ”såg honom”. Han tilltalar honom och gör sig därmed känd för ho­nom. Människans okunnig­het om Jesus Kristus och vem han är, är den första ”sjuk­­domen”.

Den andra sjukdomen hör vi antydas i Jesu fråga: ”Vill du bli frisk?”

Frågan verkar först obegriplig i våra öron. Är det inte självklart att männi­skan vill bli frisk?

Det förvånande är att människan kan före­dra att förbli i sitt ”sju­ka” till­stånd, föredra andligt mörker. Av rädsla och feghet kan hon för­e­dra det framför att tro på Jesus och leva i hans efterföljd.

Ligger hon kvar i sin ”säng” behöver hon inte självkännedom. Hon kan fortsätta att skylla på andra och på annat. Det krä­ver mod att gå ut i li­vet och ta eget ansvar.Ovilja att bli frisk är den andra sjukdo­men.

Den tredje sjukdomen är egenrättfärdighet. Människan har ett mot-stånd mot att bli bo­tad. Den egenrättfärdige kan kämpa och slita, men värjer sig mot att ta emot hälsan som en gåva. ”Vill du bli frisk?”

”Eftervården” är en varning: ”Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre”. Ansvaret har ju vuxit hos den som blivit helad.

Tre ”sjukdomar”: okunnighet, ovilja och egenrättfärdighet.

Den helige Antonius såg alla hinder på vägen och frågade hur någon en­­da kunde bli räddad. 

Han fick svaret: ”Ödmjukheten”.