– 1 Mos 12:1-4  Joh 17:20-26 –

Läsningarna sammanfattar de olika skedena i Benedictus liv.

Abraham kallas att lämna sin släkt och sitt land. Benedictus bryter upp från det dekadenta livet i Rom.

”Göra sig främmande för denna tidsålders gärningar”, som han säger i regeln.

Det andra är att bli stilla. Vi sjöng om det i responsorie­psalmen: ”För mig finns inget gott utom dig”.

I grottan i Subiaco tar han upp kampen mot de egna las­terna och kan bo i sig själv (habitare secum) inför Fa­derns ansikte.

Vid slutet av sitt liv lyfts Benedictus upp över sig själv och ser hela tillvaron sam­man­­fattad i en enda solstråle. I det ljuset kommer allt på plats.

Vi hör det i evangeliet, löftet om enhet, löftet att få se Kris­ti härlig­het, där allt är sammanfattat.

Benedictus visar vägen och ger oss verktyget: Ingenting föredra framför kärleken till Kristus, eftersom han ingen­ting har föredragit framför kärleken till oss.

Allt är samlat i den heliga eukaristin.