– 1 Pet 5:1-4 Ps 23 Matt 16:13-19 –

Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom.

Världsliga härskare och deras välden faller, förr eller se­nare.  Petri ämbete består.

Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar sina riken, ofta ”av vin­nings­­lystnad”.

Petri efterföljare är ålagda att vaka över den anförtrodda hjor­den, inte ”av vin­ningslystnad utan av hängivenhet”, ”inte av tvång utan själv­mant, så som Gud vill”.

Påvarna har varit bättre eller sämre, helgon och syndare. Under historien har de ibland stått den världsliga makten eller ideologin för nära, men alla är bundna av sitt upp­drag.

Hade inte denna bun­denhet funnits, hade påvedömet gått under som andra väl­den.

Petri första brev ger en kortkatekes om samvetet.

Herdarna uppmanas att handla ”av hängivenhet och själv­mant”, ”manade” av sig själva, av sin innersta insikt och vilja.

Den insikten sammanfaller med det ”som Gud vill”. ”Samvete” är att ”veta det samma” som Gud.

Petri efterföljare ”vet” det som Petrus bekände: ”Du är Mes­sias, den levan­de Gudens son”. Den tron var inte hans eget på­hitt.

”Min fader i him­len har uppenbarat detta för dig”, säger Jesus till Pet­rus.

Vi skymtar den klippa på vilken Kyrkan är byggd. Inte ens ”död­­s­­rikets portar skall någonsin få makt över den”.