– 1 Mos 2:18-25 Ps 128:1-5 Mark 7:24-30 –

Man och hustru ”skall bli ett kött”.

Den salige påven Johannes Paulus II kallar denna förening mellan man och hustru ”ett ursprungligt sakrament”. Genom den per­sonliga intimiteten har de del i den heliga Treenighetens inre enhet, där Fadern och Sonen ömsesidigt ger sig åt varandra genom Anden.

Detta är, enligt sam­me påve, ”den djupaste teologiska aspekten av allt som kan sägas om människan. Kärleken har en inneboende förmåga att bära frukt i en ny mänsklig varelse.” Makarna efterliknar Skaparens fruktsamhet.

Så bekräftas vad första kapitlet sade, att Gud skapade man och kvinna till sin avbild och likhet, ”till man och kvinna ska­pade han dem”. De ska­­pades med lika värdighet, för att tillsammans vara Guds avbild.[1]

Flera kyrkofäder såg detta ord också som en profetia om förhållandet mel­lan Kristus och Kyrkan. Evas skapelse ur Adams sida är en profetia om hur kyrkan, Kristi brud, föds ur Kristi sida.

Ett liknande utbyte sker genom ödmjuk­he­ten. Den sy­riskfenikiska kvinnan i evangeliet låter sig inte hindras av att kallas hund.

Hennes både ödmjuka och frimodiga bön om hjälp för sin dotter får Jesus att ”ändra sig”. Bönen utlöser i förväg Guds barmhärtiga plan också med hedningarna. 

Avsikten för alla människor hör vi i den fjärde eukaristiska bönen: ”För att vi inte mer skall leva för oss själva, utan för honom som dog och uppstod för oss”. 

I den heliga eukaristin växer både den nya människan och den nya gemenskapen, den heliga Kyrkan, fram.

Den nya skapelsen föregrips, där Gud blir allt och i alla.

---

[1] Se kommentarer i Den Katolska studiebibeln. Och i Johannes Paulus II ”Kroppens teologi”. WWW.kroppensteologi.se