– Heb 12:18-19,21-24 Ps 48: 2-4,9-11 Mark 6:7-13 –

Uppdraget att förkunna omvändelse, driva ut demoner och bota sjuka, bereder väg för det mål som Hebreerbrevet kallar ”den levande Gudens stad.”

Händelserna vid Sinai berg, som fick Mose att skäl­va av skräck, pekade fram mot slutmålet.

Abels blod som ropade till Gud om det första brodermordet, pe­ka­de mot ett nytt förbundsblod som ”talar starkare än Abels”.

Människan bygger städer och imponerande kulturer, men allt be­höver renas och fullbordas.

Utan det kristna hoppet blir människan skumögd, räddhågad och förlorar modet.

Paul Miki och hans 25 följeslaga­re torterades och korsfästes som martyrer i Na­ga­sa­ki i Japan år 1597. Från korsen förlåter och ber de för sina bödlar.

De upp­manar dem att om­vända sig och ”ta emot det kristna do­pet”. När bödlarna drar spjuten ur sina skidor ropar de troende: ”Jesus, Maria!”

Hebreerbrevet ställer fram slutmålet i all sin grandiosa storhet och glans: ”Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem och står inför mångtusende äng­lar, en festförsamling av alla förstfödda… ni står inför Gud… och det renande blod som talar starkare än Abels blod”.

I den heliga eukaristin står vi redan vid målet.