1 Joh 2:22-28 Ps 98:1-4 Joh 1:19-28

Basileios och Gregorios var nära vänner, de var som ”en själ i två krop­par”.

Som teologer förkunnade och för­svarade de tron på både Kris­­­ti och An­dens gu­dom.

Den tro som utmejslades på 300-talet finns redan i första läsning­en, som i ett frö. ”Den som er­kä­nner Sonen har också Fadern.” Insikten ges genom Anden, som liknas vid en inre smörjelse.

Basileios skrev den första traktaten om Andens gu­dom­liga väsen. Johannes talar om Anden som en inre smör­jelse, som ”under­vi­sar om allt – den talar sanning och inte lögn”.

Basileios och Gregorios levde i nära och ömsesidig vänskap, en av livets största gåvor.

Liksom det finns falsk lära, finns det också falsk vän­skap, som förför och bedrar, eftersom den binder vännerna vid varandra.

Sann vänskap, däremot, har ett gemensamt mål. Den strävar ef­ter dygden och eggar den andre att sträva efter det goda. Vänner kan både trösta och förmana varandra.

Vänskap kan mogna till en andlig gåva, och återspeglar då An­den, som uppenbarar Sonen och leder till Fa­dern.

Vänskapens källa är Den Heliga Treenigheten, som kyrkan dric­ker ur i den heliga eukaristin.