– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 – 

”Detta är den sista tiden.”

Johannes skriver det i sitt brev. Orden syftar inte på de timmar som är kvar av just detta kalenderår.

Den ”sis­­­ta tiden” kan bara inträffa en gång. Den måste vara ”unik”, en ”tid” som bara inträffar en enda gång i mänsklighetens histo­ria.

Denna ”sista tid” tycks ha en motsvarighet i en ’första tid’.

Johannes inleder sitt evangelium: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det.” 

Det avgörande har hänt i den skapelse som en gång blev till. ”Ordet” som ”fanns hos Gud” och som ”var Gud” steg in i tiden.  

Det är ankomsten av detta Ord som gör ti­den till ”den sis­ta ti­den”.

I en antifon om Ordets födelse av en jungfru sjunger kyrkan: ”Aldrig har något sådant hänt tidi­gare, al­drig skall det ske igen”. Det är denna unika hän­delse som gör all tid mellan Kristi födelse och hans återkomst till ”den sista tiden”.

Många händelser i historien kan verka dramatiska, men när tiden går upptäcker människan att ”ingenting är nytt under solen”. Det ”nya” förlorar snart sin första fascina­tion.

Männi­skans blindhet består i att hon inte ser det verkligt avgörande.  

De som tar emot honom lever redan i ”den sista tiden”.

De får steg för steg del av Ordets fullhet, av ”nåd och åter nåd”.  

”Detta är den sista tiden.”