Jes 40:25-31 Ps 103:1-4,8,10  Matt 11:28-30

”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.”

Profeten undervisar om Guds väldiga storhet och kraft. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se: vem har skapat allt detta?” Detta väldiga kunde göra den enskilda och ”lilla” människan ointressant. Men det är tvärtom. ”Inte en enda uteblir”.

Det var begripligt att israeliterna greps av vanmakt när de satt i den babylo­niska fång­enskapen och var berövade både sin stad och sitt tempel. 

Guds makt är inte kallt opersonlig. Hans storhet visar sig i om­­sorgen om den mins­te. ”Han nämner dem alla vid namn.”

Det är när människan glömmer detta, när hon fångas av och litar på skapade och därmed begränsade krafter, det är då hon sjun-ker i de mörka djupen. Som Petrus när han släpp­te Jesus med blic­ken.

Profeten beskriver vägen tillbaka: ”De som väntar efter Herren hämtar ny kraft.” Stillhet gene­rerar styrka.

Profeten bygger det på sann kunskap om Gud. Okunskap är i längden ett hinder för att hålla ut i tron. Därför måste vår tro byg-ga på objektiv kunskap om Gud, inte bara på känslan från en första troserfarenhet.

Jesu ord om att ta på oss hans ok och lära av honom bygger på sanningen.

Att tro på honom, att följa honom och att ”vänta” på honom är att få del av hans vila och därmed av ständigt ”ny kraft”.

”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.”