– Jes 25:6-10 Ps 23 Matt 15:29-37 –

Under adventstiden tar kyrkan särskild hjälp av profeterna. Här låter profeten Jesaja oss se bortom det ”dok som höljer alla folk, och den slöja som täcker al­la folkslag”.

Profeten låter oss se ett gästabud på Sions berg. Ett gästabud för alla folk, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat. Döden är om­intetgjord, tårar och vanära likaså.

Men det är också något mera, något som övergår även den festligaste måltid. Då skall man säga: ”Se, där är vår Gud, som vi hop­­pades på”.

Johannes av Damaskus (ca 676-749) uppskattades av kalifen, men valde att inträda i kloster.

Han ställde sitt förnuft i trons tjänst, räknas som den siste grekis­ke kyrkofadern och den förste som tillämpade Aris­toteles filosofi.

Han försva­rade bruket av heliga bilder. För den ödmjuke uppen­barar bilden vem det är som avbildas.

Dagens evangelium beskriver en måltid på ett berg. Alla lytta och lama, blinda och stumma botas. De förundras och prisar Israels Gud. Det hela kulminerar i en måltid där alla äter och blir mät­ta.

Måltiden pekar fram mot den heliga eukaristin. ”Jesus tog bröden, tackade Gud, bröt och gav dem.”

Eukaristin i sin tur samlar och fullbordar alla de konkreta under som evan­geliet berättar om.

Men eukaristin föregriper också det som profeten talat om, den slutliga framtiden. Eukaristin ger näring för hoppet.

Hoppet att få se. Hoppet om delaktighet.

Han i oss, vi i honom.