– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 –

Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna.

Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara infor­mation. Hans kallande ord tränger in i hjärtat och för­vand­lar det. 

Människan måste låta detta ske och samverka med den nyskap­ande kraften. Hon kan avvisa ordet eller glömma det för annat. Gud gör inte våld på människans fri­het.

Ibland kräver kallelsen det till synes omöjliga. Ändå är kal­lelsen något mer än ett viljebeslut. Kallelsen är en obändig kraft, för­med­lad genom den helige An­de.

Därför är kallelsen starkare än alla svårigheter. ”Ingen som tror på honom skall stå där med skam.” Ett enbart mänskligt beslut skul­le inte ha den­na kraft. 

Aposteln Andreas hade enligt legenden upptäckt att själva korset rymde kraft. Han skall ha lidit döden på ett kors i X-form. Antifo­ne­rna i den monastiska tidegärden är snarast över­tydliga när de vittnar om denna kraft.

Andreas tilltalar korset, nästan som om det var en person: ”Jag har alltid älskat dig och önskat att få omfamna dig”. Också liturgin tilltalar korset: ”O, heliga kors”. Vi gör det på Långfredagen.

Ondskan står maktlös och förvirrad inför korsets kraft.

Andreas tilltalar korset och ber: ”Ta mig, o kors, från människor­na, och ge mig till min Mästare, så att han kan ta emot mig ge­nom dig (o kors), han som återlöste mig genom dig (o heliga kors)”.

Låt oss inför det nya kyrkoåret be om öppnade hjärtan för denna kraft.