Kortpredikan S. Paulus av Korset, präst[1]

– Ef 1:15-23 Ps 8:2-3a, 4-7 Luk 12:8-12 –

Paulus har inlett sitt brev till efesierna med den hisnande utsagan: ”all­ting är sam­man­fattat i Kristus.”

Aposteln påstår att samma ”oerhörda kraft” som uppväckte Kris­tus från de dö­da finns i hans Kyr­ka – och i oss, som är hans lemmar.

”Honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp”.

Därför ber han att de troende skall få ”vis­hetens och uppen­barel­sens ande”, att deras ”in­re öga skall få ljus”, att de skall få kunskap, hopp och kraft.

Det ger en märklig frihet från bekymmer, också för vad vi skall sä­ga. ”Den he­lige An­den skall låta er veta vad som behöver sä­gas.”

Paulus av Korset hade upptäckt att redan kor­set gav ifrån sig kraft. I slutbönen ber vi: ”I den helige Paulus har du visat korsets hemlig­het och kraft.” Fri­mo­digheten rin­ner fram som en kraft, som en källa till gläd­je. 

I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kärlek omfat­ta Kristi kors.” I stället för att försöka bli av med kor­set, omfattade han det – och fick er­fara dess kraft.

I ett brev till en ordenssyster skriver han: ”Kärleken blandar sig med smär­tan och smärtan med kärleken, så att det inte läng­re går att skilja kärle­ken från smärtan eller smärtan från kärle­ken. Göm er alltså i Jesus, den Korsfäste”.

I bönen över of­fer­gåvor­na ber vi: ”Lär oss att gestalta våra liv med Herrens lidande för ögonen, det mys­te­rium som här blir närvarande.”


[1] Han grundade passionisterna, verksamma i vårt stift.