– Pred 1:2-11  Ps 90:3-6,12-14,17  Luk 9:7-9 –

”Allt är fåfängligt! Inget nytt sker under solen.”

Predikaren i Gamla Testamentet låter som dyster pes­si­mism. Allt tycks vara ett enda tröstlöst kretslopp.

Men är det inte snarare realism? En titt i historien be­kräftar att män­niskans villkor är sig märkligt lika, trots alla ”nyheter”.  

Det är hälsosamt att lyssna till Predikaren. Munkar har läst den och känt igen sin kallelse att bryta upp och söka det enda nöd­vändiga.

Som människor kan vi dock bara ta ett steg i taget. Psalmisten ber: ”Lär oss betänka hur få våra dagar är, så att vi får hjärtats vishet.”

Så fortsätter psalmen: ”Mätta oss med din nåd, när mor­go­nen gryr.” Guds ord och särskilt Psaltaren gör människan till en ständig sökare, men inte av vad som helst.

Herodes vet inte vad han skall tro när han hör berättas om Jesus, men han ställer frågan: ”Vem är då han som jag hör allt detta om?” 

Evange­liet vittnar om en ”nyhet” som aldrig blir gammal.

”Inget är nytt under solen”, det är realismen – men om solens upp­hov har kommit? Tron bekänner honom som ”ljus av ljus”.

Kosmas och Damianus blev offer för Dio­­cletianus för­följelse. De vittnade om: ”Det nya och eviga förbundets blod”.