1 Kor 1:17-25  Ps 33:1-2,4-5,10ab,11 Matt 25:1-13

Redan i början av sitt första brev till Korinthierna ta­lar Pau­lus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron, korset och dess kraft.

Det som var en stötesten för judarna och en dår­skap för hedning­arna, var Guds kraft och Guds vishet för dem som räddas.

Skrifterna hade talat om visheten som en väg att närma sig Gud. Den nådde långt, men inte ända fram.

”Då beslöt Gud att genom dårskapen i för­kunnelsen rädda dem som tror.”

Korsets svaghet är starkare än människorna. Vi har hört orden många gånger, men förstår vi dem?

Paulus skall långt senare tala om att kraften full­kom­nas i hans egen svaghet.

De okloka flickorna trodde att de kände brudgum­men, men fick det fruktansvärda svaret: ’Jag känner er inte’. Här räcker inte from­ma ord, ’Herre, Herre’, lika lite som vältalarens vishet räckte för Pau­lus.

Låt oss be om Andens hjälp för att upptäcka och för­bli i korsets kraft.