Kortpredikan S. Monica, S. Augustinus mor

– 2 Thess 2:1-3a,14-17 Ps 96:10-13 Matt 23:23-26 –

Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin länge vilsegångne son. Själv menade han att Monicas för­böner spelade en roll för hans om­vändelse.

Det är lätt att underskatta förbönens makt. Den vi­sar vår plats i kyrkan, de troendes gemenskap.

Abra­ham, Mose, pro­fe­terna och helgonen var mäk­tiga förebed­jare.

När Monica är på väg att dö och hennes söner sör­jer över att hon in­te får begravas i sitt hemland, fö­re­brår hon dem: ”Lägg min kropp var som helst. Det enda jag ber er om är att ni minns mig vid Her­rens altare.”

Monica visste att altaret är förbönens källa. Hela Je­su liv, samlat i det eukaristiska offret, kan ses som en för­bön. Kyrkan frambär hans offer och de tro­en­de dras genom sin egen förbön in i hans befri­ande över­låtelse. 

I kollektbönen ber kyrkan denna dag: ”Gud, de sörj­andes trösta­re, du tog emot den heliga Monicas tå­rar som en förbön…”.