Kortpredikan SS. Charles Lwanga & följeslagare, martyrer

– 2 Pet 1:2-7 Ps 91:1-2,14-16 Mark 12:1-12 –

Dagens avsnitt ur evangeliet berättar om vägen bort. Läsningen ur andra Petrusbrevet om vägen hem.

Arrenda­torerna vill ”få del av arvet”. Människan vill vara sin egen Gud, leva på egna villkor. 

Deras motstånd drivs till det yttersta. De dräper arv­tagaren. 

Andra Petrusbrevet beskriver den rättvända vägen: tro, styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke, kärlek.

De mänskliga dygderna är präglade av de gudomli­ga, tro, hopp och kär­lek. Det är dessa tre som ger de mänskliga dygderna kraft och rätt inriktning.

Målet är oerhört: delaktighet i gudomlig natur.

Människan som Guds avbild förvandlas till likhet med urbilden, inte som en an­sträng­ning, utan som en gåva, mottagen genom de gudomliga dygderna tron, hop­pet och kär­le­ken.

Tron kan säga som de onda gjorde, men nu är det rättvänt: ”då blir det vi som får arvet”.

Finns det fler än dessa två vägar? När dimri­dåerna skingrats, visar det sig, enligt skrifterna, att varje människa går ­på en av dessa två vägar.

Martyrerna i Uganda, Charles Lwan­ga och hans följesla­gare, brän­­des till döds år 1886 av deras unge höv­ding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhan­deln och väg­rade att lå­ta sig utnyttjas till otukt.

Vägen bort och vägen hem.