Kortpredikan S. Beda Venerabilis, präst och kyrkolärare
– Jak 5:13-20 Ps 141;1-3,8 Mark 10:13-16 –
Beda Venerabilis, kom redan som barn i kloster (England, 700-talet). Sin titel, ”Venerabilis”, den vördnadsvärde, fick han på 800-talet.
Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bedjande, läsande, lärande, skrivande ”. Hans bibelkommentarer präglas av arvet från kyrkofäderna.
Han förenade andlig insikt med profant vetande. Han är särskilt känd för sin engelska kyrkohistoria, där han är noga med att belägga sina påståenden genom att ange källorna för dem. Idag kallas det källkritisk historieskrivning.
Till samma katolska familj hör de som aposteln Jakob berättar om. Den som lider och ber. Den som är glad och sjunger glädjepsalmer. Den som är sjuk och ber om prästerlig smörjelse.
Men också den kraftfulle profeten Elia hör till samma familj. Hans bön höll tillbaka regnet i flera år. När tiden var inne bad han om regn. Regnet kom och jorden kunde låta sin gröda växa.
Sådan bön förutsätter ödmjukhet, omutlig sanningslidelse, visshet om sitt totala beroende av Herren. Personifikationen av detta är barnet.
”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Barnet är föredöme för både den glödande profeten och den läsande munken.
Alla får tacksamt bekänna och vara delaktiga i ”de heligas gemenskap” (communio sanctorum – apostoliska trosbekännelsen).