– Apg 4:13-21 Ps 118:1,14-21 Mark 16:9-15 –

De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det nam­net”.

De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teo­logiska auktoriteten: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än ho­nom”.

”Tänk efter själva”. Det vanliga argumentet som apostlarna hänvisar till är Skrifterna. Men här hänvisar de också till något i människan, något i varje människa som inser att san­ning och rätt inte får manipuleras av män­niskor.

Det förned­rar män­­ni­skan och skadar sam­hällsgemenska­pen. Män­ni­skan vet, när hon tänker efter, att hon har ett samve­te som hon är skyldig att lyda.

FN:s stadgar om de mänskliga rättigheterna har sin inspiration av den efter­tanke som Petrus och Johannes hänvisade de skriftlärda till.

Det utesluter inte att staten måste utöva makt. Främst för att be­grän­sa och förhindra orätt och övervåld. Men makten är under­ordnad sanningen och rät­ten, det katolsk tradition kallar ”den na­turliga lagen”.

När de som har makten sätter sig över denna lag skadar de därmed sin egen auktoritet. Ett så­dant ”själv­ska­debeteende” växer fram när man talar om ”rät­ten” till abort och att själv avsluta sitt liv.

Det gäller också den enskilde i hans inre urskiljning mellan de eg­na tan­karna och det samvete som talar inom henne. Samvetet är något mera och högre än människan själv. Också i vårt inre mås­te vi lyda Gud mer än människor.

Jesus kallar sig själv sanningen. Men han vädjade också till det sam­vete och den frihet som Gud har gett människan. Hon är ju skapad till Guds avbild. Han säger: ”Den som är av san­ningen han hör min röst.” 

Sanningen skall ”förkunnas för hela skapel­sen”. På den yttersta dagen skall denna sanning döma levande och döda.  

Då skall det klargöras vem som avvisade sanningen och följde den egna vil­jan, och vem som hörde sanningen och följde den.

CS Lewis säger att på den dagen klargörs att det bara finns två slags män­niskor, de som säger till Gud: ”Ske din vilja” och de till vilka Gud tvingas säga: ”Ske din vilja”.