Kortpredikan
– Apg 4:1-12 Ps 118:1-2,4,22-27a Joh 21:1-14 –
Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som deras Herre fick göra för inte så länge sedan.
Med stöd av Skriften och med stor frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkastades, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans namn, och bara i det, som människan kan räddas.
Orden låter exklusiva och anstötliga. ”Hos ingen annan finns frälsningen.” Det är lätt för kyrkan att tona ner sådana ord eller förneka dem, inte minst idag, när den enda sanning som accepteras är att det inte finns någon sanning.
Men – paradoxalt nog – är det just den ”exklusiva” sanningen som är det mest inkluderande, katolska och allomfattande. Sanningen behöver inte värva röster eller bilda partier. Den står på egna ben och gäller alltid och överallt.
Konkret ser vi det i evangeliet. Den Uppståndne visar ömsint omsorg om sina apostlar, som ju alla, utom Johannes, hade svikit. ”Mina barn, har ni ingen fisk?”
De får lära sig trons lydnad – kasta ut nätet på högra sidan om båten – i stället för att fåfängt slita med egna ”sanningar” och i egen kraft.
Petrus får hjälp av Johannes att se vem det är som står på stranden: ”Det är Herren”. När Petrus drar det överfulla nätet i land, går det inte sönder. En tydlig bild för hans och alla påvars viktigaste uppgift, att bevara enheten i kyrkan
”i trohet mot sanningen”.
Petri exklusiva formulering, ”hos ingen annan finns frälsningen”, rymmer just den kraft som kan omfatta och inkludera allt och alla.
Kristi död och uppståndelse har försonat och förnyat allt i himlen och allt på jorden.
Men evangeliet sprider sig genom människor och genom deras väg till tro och lydnad.
För att se behöver Petrus någon som står bredvid och säger: ”Det är Herren!”
Det är för att höra detta ord som vi ber, läser, övar dygderna, är trogna Guds och Kyrkans bud, går till bikt, ber om råd, et cetera.
Källan för denna närvaro, den heliga eukaristin, säger till oss det som Johannes sade till Petrus:
”Det är Herren”.
