– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 –

”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”

Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan in­gick förbund med dem på Sinai. När de glömmer förlorar de också kraften att hålla ut i motgångar och lockas lättare av tomma avgudar.

Också det nya förbundets folk har lätt att glömma. I motgångar glömmer vi alla gånger Herren har besökt och bistått oss. I fram­gångar blir vi lätt naiva och glömmer att vi också i framgången måste fort­sät­ta att be och hålla oss vakna. Inte minst då, säger munkfäder­na. I motgången är bönen naturlig. I framgången be­höver vi på­min­nas.

I goda dagar, tänk på de onda. I onda dagar, glöm inte de goda.

Bibelns sista bok varnar oss att glömma den första kärleken.

Fastetiden är en hjälp att komma ihåg.

Glömska är ett av skälen till att vi har fått den heliga eukaristin. ”Gör detta till min åminnelse”, för att minnas och inte glömma.

För att komma ihåg och på nytt upptäcka vad redan Mose påmin­de folket om: ”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nä­­ra som Her­ren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?”

Åter hör vi påminnelsen: ”så ofta vi åkallar honom”, med källa och höjdpunkt i den heliga eukaristin. ”Så ofta ni gör det, gör det till min åminnelse.” Påmin­nelsen fortsätter i hjär­tats ständiga bön.

”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”