Kortpredikan
– Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 –
En rad ord i den heliga Skrift har fått fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asarjas bön i den brinnande ugnen beds i varje katolsk mässa.
När gåvorna burits fram på altaret böjer sig prästen djupt inför altaret och ber: ”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte ber vi med ödmjukt sinne och förkrossat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag”.
Asarjas bön ersätter det offer som just då inte kunde bäras fram i Jerusalems tempel.
Han ber ställföreträdande för hela sitt folk som är i svår nöd. Det blir prästens bön för hela kyrkan och för alla som lider nöd. Men var och en kan tyst instämma. Bönen avslöjar ångerns avgörande betydelse.
I Jesu liknelse får en tjänare sin enorma skuld efterskänkt. Men hans ånger var inte uppriktig. Det visar sig när han vägrar att själv förlåta en medbroder, vars skuld var en bråkdel av hans egen.
Jesus lär oss att be: ”förlåt oss våra skulder så som ock vi förlåter dem oss skyldiga är”. Benedictus hänvisar i sin regel särskilt till denna bön, med tanke på ”de sårande törnens skull som brukar skjuta upp”.
Gud är omutlig. Den som inte vill förlåta sin nästa kan inte räkna med förlåtelse för egen del.
Men hans ”omutlighet” är ingen brist i hans barmhärtighet. Tvärtom, det är flödet av hans barmhärtighet som inte får ”stoppas upp”. Detta sker när människan vägrar att förlåta sin nästa. Hjärtat är fortfarande delat.
Asarja säger: ”Nu följer vi dig helhjärtat”. Denna ”helhjärtade” efterföljelse är en frukt av uppriktig ånger. Den som saknar ånger kan och måste be om den. Gud väntar på den bönen, och besvarar den. ”Den som litar till dig skall aldrig stå med skam.”
Blodet från Kristi förlåtande hjärta förenar sig med människans andliga blodomlopp. Till nytt liv och glädje för den ångerfulle och för hela kroppen.
”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte ber vi med ödmjukt sinne och förkrossat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag”.
