– Jes 58:9b-14 Ps 86:1-6 Luk 5:27-32 –

”Följ mig!”

Det står att Levi läm­nade allt och följde rösten. Han måste ha sett blicken hos den som uttalade orden.

Vi hörde rösten och såg ljuset på askonsdagen. ’Nu är Fas­tans saliga tid, som låter ångerns strålar lysa; låt oss då i gemen­sam iver ta emot dessa strå­­­lar, låt oss frigjorda från ljumhet och lättja jubla i glädje.’ 

Också profetens ord väcker hopp: ”Ljus i mörkret… bröd i öde­mar­ken… styrka åt be­nen i din kropp.”

Benedictus talar om fastetidens åter­håll­sam­het som ett medel för att ”med den and­liga längtans gläd­je se fram mot den heliga pås­ken”.

Vi hör samma lockande tröst i prologens ord till den tvekande bro­­dern: ”Fly inte genast i skräck och bävan bort från frälsning­ens väg, som i början måste vara smal”.

Fastetidens väg kan verka smal, men för den som skyn­dar vidare på den vägen vidgar sig hjärtat. 

De gäller både svaga och starka, både stora syndare och blinda fariséer, och alla ”medelmåttor” däremellan. Alla behöver fasteti­dens bröd i ödemarken.

Både de som misströstar om att något kan ske i deras liv.

Men ännu mera de som inte på allvar tror sig behö­va vända om.

Profetens ord väntar på att gå i uppfyllelse.

”Du skall vara lik en vatten­rik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.”

”Följ mig!”