– 2 Sam 7:4-17 Ps 89:4-5,27-30  Mark 4:1-20 –

David vill bygga ett tempel åt Herren, men han har ännu inte för­stått Herrens storhet. Visst, ett hus skulle byggas av hans son Sa­lo­mo, men det har en djupare mening och måste förstås på ett andligt sätt.

Templet pekar fram mot det hus som Gud själv skall bygga, den Kyrka som Kristus, Guds Son och född som människa av Davids ätt, skul­le bygga, och som ”skall bestå till evig tid”. Nåden skall inte vika från detta hus. ”Dödsri­kets portar skall inte bli henne övermäktiga.”

Nåden ”bär frukt trettiofalt, sextifalt och hundrafalt”. Tydligast ser och hör vi det genom helgonen.

Frans av Sales (d. 1622) var biskop i det reformerta Genève un­der det spända århundradet efter refor­matio­nen. Han förde ska­­ror av människor tillbaka till den ka­tolska tron.

Hans själavård var både sträng och mild, full av humor och sunt förnuft. Hans bok Filotea trycktes på svenska 1888 och läs­tes också av många icke-katoliker.

Han såg inte klosterliv som ”andligare” än gängse yrkes- eller fa­miljeliv. ”När Gud skapade växterna befallde han att de skulle bä­ra frukt, var och en efter sin art. Så befal­lde han även de krist­na, som är den levande kyrkans väx­­ter, att frambringa andliga frukter var och en efter sin särskilda kallelse.”

Nåden gör oss inte mind­re utan mera mänskliga. Han visste att nå­den inte förstör utan fullkomnar naturen. Själv var han älsklig och älskad.

Det är ”falsk lära att försöka skilja det andliga livet från hant­ver­karnas verkstäder eller från familjelivet. I vilka förhållanden vi än lever både kan och bör vi sträva efter det fullkomliga livet”.

Det senaste konciliet bekräftade denna lära och undervisade grundligt om alla kristnas kallelse till helighet.