– 1 Sam 16:1-13 Ps 89:20-22,27-28 Mark 2:23-28 –

”Hur länge tänker du sörja över Saul?”

Samuel insåg att Saul hade ställt sig utan­för Guds planer, men han kun­de inte låta bli att sörja över hans tragiska öde. Han såg sig till­ba­ka. Känslan för­lamade honom.

Många sätter sin hand till plogen, men ser sig tillbaka, styrda av van­kel­modiga känslor. De fastnar i sor­gen över att livet inte blev som de tänkt och hoppats. Paulus, däremot, ”glöm­mer det som ligger bakom och sträc­­ker sig mot det som ligger framför”.

Det betyder inte känslokyla eller att ”köra över” känslorna.

När Herren utväljer David att efterträda Saul, ser han inte till hans ut­se­ende, men till hans hjärta, som rymmer både insikt, vilja och känsla.

David var en ”känslig” människa. Han skulle trösta Saul med spel på sin lyra. Hans vackra utseende återspeglade hans känsliga inre. Hans känslor skulle flera gånger föra honom vilse, men han ångrade sig, lät sitt hjärta re­nas, reste sig och kunde gå vidare.

Känslorna har vi fått som gåvor. De är i sig goda men måste prövas och disci­plineras.  

De är som sabbaten, givna för människans skull.

Lik­som ”Människosonen är herre över sabbaten”, skall männi­skan vara herre över känslorna, låta dem helgas och ställas i Herrens tjänst.

Då helgas de av Anden, som kom över David, när Samuel smorde ho­nom med olja. Anden är oss given i dopets och konfirmationens sakra­ment.

Under Ordets vägledning och i Andens kraft tar människan känslorna i sin tjänst för att förhärliga Gud.