Kortpredikan S. Cecilia, jungfru och martyr

– 2 Mack 7:1,20-31 Ps 17:1,5-6,8,15 Luk 19:11-28 –

Jungfrun och martyren Cecilia bevarade sitt hjärta odelat. Hon ha­de lovat Kristus trohet. Ingen­ makt i världen kunde hin­d­ra hen­ne att förbli i den kärleken, trots att det kosta­de henne det fysiska livet. 

Modern till de sju söner under Mackabeertiden, som gav sina liv i trohet mot lagens bud, vitt­nar om samma kärlek. Hon stö­der sina barn när de brutalt mör­das för sin tro.

När de misshandlas säger hon till dem: ”Jag vet inte hur ni blev till i min kropp. Det var inte jag som fogade sam­man de ämnen som var och en av er är upp­byggd av. Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och planerar alltings tillblivelse”.

När bara den yngste återstår, lockas han med rikedom och hö­ga äm­beten ”om han bara vill överge sina fäders sed”, men med stöd av mo­dern av­visar han fres­telsen.

Modern in­gju­ter mod i ho­nom och sä­ger: ”Lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapa­de detta ur in­tet”.

”Ur intet”, ex nihilo, är männi­skan skapad, utan egen samverkan. Men hon frälses inte utan att sam­verka med nåden. Ändå är det inte något omöjligt som krävs. Gud stöder och verkar också människans vilja.

Modern blir en bild för Kyrkan, som undervisar, vägleder och uppma­nar sina barn att modigt avlägga den goda bekännel­sen i ord och handling.

Jesu liknelse är svårare att förstå. Hur kan straffet bli så allvarligt för den tjä­nare som inte omsatte sitt pund i handling? 

Han resonerar och bedömer. Han distanser sig från sin upp­gift och från den Herre han skulle tjäna. Han styrs av rädsla, som i sin tur hål­ler fast vid en ka­rikerad bild av en grym och ”hård” Gud. Därmed får han ett ali­­bi och bloc­kerar själv dörren till den nåd som Gud vill ge. 

Det gäller inte minst dem som har ansvaret att förvalta Guds ri­kes till­gångar, den sanna tron och Kyrkans heliga sakrament. 

Tjänaren och varje troende behöver både klarsyn och mod, både tillit och handlingskraft.

Modern Kyrkan ger oss det genom sin undervisning, samlad i den he­liga eukaristin. Vi firar eukaristi för att vi behöver det.