– Rom 8:12-17 Ps 68:2,4,6-7ab,20-21 Luk 13:10-17 –

I Romarbrevets åttonde kapitel har aposteln nått den teologiska höjdpunkten i sitt väldiga brev. Han beskriver hur Anden fullbor­dar Kristi verk, både i Kyr­kan och i den troende som inte längre är slav, utan kan ro­pa: ”Abba! Fader!”

Detta föregrips när Jesus botar kvinnan som varit sjuk i arton år. Hon befrias och upprättas. ”Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.” Hon är redan vid målet.

Men människan kan, så länge hon lever i tiden, gli­da tillbaka till ofriheten ”före” Kristus.  

Det gör hon när hon på nytt börjar ”leva efter köttet”, när hon tror sig ha ”skyldigheter mot köttet”. Anting­en ger hon efter för ”värl­dens” lockelser, eller vill hon ”förtjäna” nåden genom egen an­sträng­ning. I bå­da fallen leder det till slaveri.

Aposteln uppmanar till ”att med ande döda kroppens gärningar”.

Kristi verk aktualiseras på nytt. Omvändelse kallas det. Också för den som smakat dess fullbordan i Anden. Men varje gång för att leda till en allt djupare befri­else. 

Paulus talar om att ”dela hans lidande”. Det som skedde med Kris­tus upprepas i den som följer honom. För att den köttsliga människan helt skall förintas.

Vägen till fullkomlig befrielse.

Vi är ”Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet”.