SVERIGES OCH EUROPAS SKYDDSPATRON

– Vish 7:7-14 Ps 25:4-5,8-10,14 1 Kor 2:6-10 Luk 10:21-24 –

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”

Den heliga Birgittas bön är inte bara en allmän bön om att finna sin väg i li­vet. ”Visa mig, Her­re, din väg”. Det är bön om att se Herrens väg och plan med mitt liv, och om villighet att följa den.

Redan som barn visades denna väg för Birgitta. Som sjuåring såg hon i en vision den kors­fäste. Hon frå­gar honom: ”Vem har gjort dig allt de­t­ta?” Kristus svarar: ”Alla som föraktar mig och min kärlek.”

Hennes ”väg” blev därför att följa den lidande och korsfäste. I allt hon gjorde. Hon kallar den vägen ”visheten” och aktar den högre än allt som stod henne till buds av rikedom, spira och tron. Hon tillhörde ju den yttersta överklassen i dåtidens Sverige.

Hon kallar den vägen för ”visheten”. I Herrens lidande uppenbarades för henne himmelska hemligheter (kollektbönen). Evangeliet säger att det uppenbaras för dem som är som barn.

I en antifon på denna dag hör vi Brudgummen, Kristus, uppmana sin brud: ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brud­gum­men, så skall ditt hjärta vara med mitt hjärta och flamma upp av kärleken till mig”.

Hennes stränga botövningar, hennes fastor, pilgrimsvandringar och as­kes var inte självändamål. Det var vägen att upptäcka korsets kraft och vishet. Ödmjuk och ihärdig bön upptäcker och tar emot gåvan.

Vi ser mönstret i den heliga eukaristin som både är vägledning och ger kraft att gå vägen. Det eukaristiska offret är det Bir­gitta såg som barn, Kristus på korset. Den som uppriktigt deltar i det eukaristiska offret får också kraft att följa vägen.

I kollektbönen ber vi: ”Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras”.

Eukaristin sammanfattar och fullbordar hennes och våra liv.

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”