Kortpredikan Johannes Döparens martyrium

 

– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 –

Johannes Döparen och andra profeter måste räkna med mot­stånd. Ondskans ande­mak­ter gillar inte rätt­rådighet och helighet.

För att fullgöra sitt uppdrag görs profeten Jeremia till ”en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur”.

De tidiga munkarna kände igen sin kallelse i profeterna och mar­tyrerna.

Vi kan inte hindra de onda makterna att agera om­kring oss, i kyr­kan och i världen.

När reaktionerna får tillträde till hjärtat leder det till oro, be­kym­mer, vrede, be­drövelse, uppgivenhet, ångest… Människan och kyrkan har öppnat sprickor i muren.

Det behöver inte ske. Människan har en frihet att välja vad hon släpper in i hjärtat.  

Den som söker vägledning i Guds ord, genomskådar ”tankarna”, och för­vandlar reaktionerna till bön, gör en upptäckt. Någon käm­par med oss och för oss. Her­ren är med och han är starkare.

Johannes Döparens martyrium var inte ett nederlag utan en se­ger. Det föregriper Kristi död och uppståndelse.

I eukaristin dras vi in i samma mysterium.

I denna mässas slutbön får vi höra att eukaris­tin ”förenar våra eg­na lidanden till en oupplöslig enhet med Jesus Kristus, vår Her­re”.

Det bekräftar vad profeten fick höra: ”Var inte förfärad… jag gör dig till en järnpelare och en kopparmur… ty jag är med dig, säger Herren, och jag vill hjälpa dig”.