– Jungfru Marias upptagning i him­melen –

”Gläd dig, jungfru Maria, du som ensam besegrar otrons lögner i världen.”

Så sjunger kyrkan i sin tidegärd. Det är inte, som man kunde misstänka, främst en poetisk utsa­ga. När Maria glöms bort eller förnekas märks det, förr eller senare, i tron på hennes son.

Teologin blir mest tankar, idéer, ideologi, och snart omänsk­lig, ty ideolo­gier­na har inga mödrar.

Mariologin är det säkraste skyddet för kristologin. När Maria för­svinner ur tron förändras också tron på hennes son.  

Döden kom in i vår värld genom en människa, Adam, men en kvin­na stod nära honom och spelade en ödes­diger roll.

När den nye Adam återför oss till livet spelar den nya Eva, Maria, en förmedlande och livgivande roll. 

Hon är själv den helt återlösta, till kropp och själ. Synden och dö­den fick aldrig grepp om henne, ty hon var fylld av nåd.

Därmed blir hon den nya skapelsens moder, hon förmedlar nåd.

Da­gens strålande högtid, under medeltiden Sveri­ges na­tional­dag, är ett hoppets tecken, till försvar för kvinnans, barnets, famil­jens, för kroppens och därmed för människans högsta värdighet.

”Gläd dig, jungfru Maria, du som ensam besegrar otrons lögner i världen.”