– Hos 2:14,15cd,19-20 Ps 45:11-12,14-17 Matt 25:1-13 –

Judinnan Edith Stein läste Teresa av Avila och kapitulerade för san­ning­en. Hon blev syster Teresia Benedicta av Korset. Hennes tre namn anger hennes väg.

Efter sitt dop och sin konversion var hon ofta i benediktin­klost­ret Beu­ron, därav namnet ”Be­nedic­ta”. Men hon blev karmelit med tillnamnet ”av Kor­set”.

Hon arresterades i Gestapos hämnd­aktion mot ju­disk­föd­da kato­liker och fördes till gas­kammaren i Auschwitz 1942.

Hon fördes, med profetens ord, ut i öknen för att Gud ville vin­na hen­nes hjärta. Hon var beredd med olja i sin lampa. Hon dör för sitt folk.

Hon skriver om kor­sets hemlighet. ”Korsets ­veten­skap” kallar hon det.

De som döpts in i Kristi död ”sänks ner i hans liv, så att deras lem­­­­mar blir hans. De lider och dör som hans lem­mar tillsammans med honom”.

”De utkäm­par en hård kamp mot sin natur, för att syndens liv skall dö och det skall lämnas rum för Andens liv. I den­na kamp krävs den högsta tapper­het.”

Men korset är inget självändamål. Det är ett tecken på Kristi star­ka vapen. ”Med korset bultar Kristus i sin makt på himlens port och öppnar den. Då flyter strömmar av det gudomliga ljuset ut och omsluter alla dem som har följt den Korsfäste.”

Synderna förtärs av kärlekens eld, säger hon. ”Man går genom den försonande elden till den saliga kär­leksföre­ning­en. Efter den dunkla natten strålar den levande kär­lekslågan”.

Den heliga eukaristin är både offer och kommunion.