– 2 Mos 32:15-24 Ps 106:19-23 Matt 13:13-35 –

Det israelitiska folkets dans kring guldkalven kan tyckas primitiv och barnslig, men är en tydlig bild för dagens he­donis­tiska credo. Livets mening är förströelse, ”fun and pleasure”. Samtidigt har leda blivit en folksjuk­dom i väst­världen.

Leda drabbade också munkarna i deras i yttre mening enformiga liv, ace­dia, ledans och likgil­tighetens last. Den frestade dem att söka förströel­se i stället för att hålla ut i arbete, bön och läsning.

Frukterna av att hålla ut med denna ordning verkade så oansenliga, jämfört med allt vad världen tycktes erbjuda av häftiga kickar. Ett litet senapskorn eller en liten surdeg ser inte mycket ut för världen.

Ignatius lärde sig skilja mellan andarna. Han upptäckte hur riddarromaner påverkade honom, jämfört med böcker om helgonens liv. Riddarromanerna kunde vara spännan­de för stunden, men lämnade tomhet som efter­smak. Det första behaget övergick i ledsnad, missnöje och leda.

Helgonens liv i Kristi efterföljelse, ofta rejält kräv­ande, gav en annan eftersmak: frid och glädje. Och den glädjen vara­de. Denna erfarenhet lärde honom att skilja mellan andarna.

Benedictus säger att sysslolöshet är själens fiende. ”Där­för bör bröderna på bestämda tider ägna sig åt arbete med sina händer, likaså åt andlig läsning på bestämda tider.”

Vad väljer vi att utsätta våra odödliga själar för?