2 Mos 14:5-18 2 Mos 15:1-6 (resp.psalm) Matt 12:38-42

Israeliterna hade fångats i en fälla. De hade fienderna bakom sig och ett stängt hav framför sig. De klagade och anklagade Mose. ”Det vore bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen”.

Då svarar Mose: ”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.”

Att Herren skall strida för dem pekar fram mot hur Mose stav öpp­nar en väg genom havet, fiendernas undergång och folkets befrielse. Men detta i sin tur pekar fram mot Kristi påsk.

Hans tecken ”är förmer än Jona och Salomo”.

Både som enskilda och som kyrka hamnar vi gång på gång, och allt tydligare, i situationer där både reträtt och en framkomlig väg tycks stängda.

Varje eukaristi ställer oss inför det som är ”förmer” än både Jona och Salomo, Kristi påsk.

Att vara ”stilla” är ett kännetecken för den som tror.

Tron är både stilla och lyder befallningen att gå vidare. Den både tar emot och ger.

Den låter sig dras in i och förvandlas av gåvan. Lydnaden och överlåtelsen upptäcker mer och mer av gåvan.

Eukaristin är både gåva och offer.

”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.”