2 Mos 3:1-6,9-12 Ps 103:1-4,6-7 Matt 11:25-27

”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se var­för busken inte brinner upp.”

Mose har sett eldslågan slå upp ur busken, utan att busken för­tärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Den lockar Mose att gå närmare.  

Det tvingar honom att dra skorna av fötterna. Det är den nöd­vän­diga beredelsen. Man anar att Mose skall tas i anspråk.

Den brinnande busken är en förebild både till människoblivandet och till dess fortsättning i den heliga kyrkan.

Det gudomliga ljuset lyser i Marias son, utan att förtära hans mänsk­lighet. Men också i Marias moderskap, som inte omintet­gör hennes jungfrulighet. Och i de heligas beroende av nåden utan att eliminera viljans roll.

Drivkraften till alltsammans är Guds vilja att befria sitt folk ur be­tryck och slave­ri under främmande makter. Hans vilja är hans kärlek, den helige Ande. Endast genom An­den uppenbaras den för oss. Mose lockas av den underbara synen.

När Mose får uppdraget att befria folket ur slaveriet tvivlar och tve­­­kar han: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skul­le föra Israels barn ut ur Egypten?”

Han får svaret: ”Jag vill vara med dig”. – Det betyder samma när­varo som i den brinnande busken.

Det tar Mose helt och fullt i anspråk. Hans fråga: ”Vem är jag?” får samma svar som redan har lockat honom att närma sig bus­ken: ”Jag vill vara med dig”.

Det är därför vi firar den heliga eukaristin.