Kortpredikan
– 2 Mos 1:8-14,22 Ps 124:1-8 Matt 10:34-11:1 –
”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Jesu ord är svåra att höra. Många skruvar på sig.
Handlar inte evangeliet om fred och försoning? Förvisso, men vägen dit är en kamp.
Det började redan i Egypten, när Israels barn uppfattades som ett hot och Farao försökte döda alla nyfödda gossebarn.
Det ställde barnmorskorna i en samvetskonflikt, då som nu.
Kampen kan gå rakt igenom familjen. Kärleken till Gud väger tyngre än till och med kärleken till de närmaste.
Skiljelinjen går rakt igenom det egna hjärtat. Fienden nästlar sig in och ger sig inte utan strid.
Vi borde inte bli förvånade. Detta är villkoren på jorden. Vi är inte framme, vi är på väg.
Samtidigt tycks några känna igen honom. Där vi minst anar det. ”Den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små, därför att det är en lärjunge – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.”
Eukaristin är både offer och kommunion. Offret bereder väg till friden.
”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”