Kortpredikan Den romerska kyrkans första martyrer

– 1 Mos 17;1,9-10,15-22 Ps 128:1-5 Matt 8:1-4 –

”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.”

Den spetälske mannens tilltal är en bekännelse till den Herre som kommer ner från Bergspredikans berg. I sin predikan har Jesus flera gånger sagt: ”Ni har hört att det blev sagt…, men jag säger er”. Vi hör hans anspråk. Herren ställer sig på samma nivå som den som givit lagen. 

Hans ord bekräftas av hans gärningar. Dessa övergår vad nå­gon människa kan åstadkomma.

Redan Abraham och Sara fick ett tecken på att Gud kan göra det omöjliga. De skall få en son trots att de båda kommit till hög ål­der. Ge­nom Isak upprättar Gud ett evigt förbund.

Vi hör det i varje eukaristi: ”detta är mitt blods kalk, det nya och eviga förbundets blod”.

Martyrerna vittnar om dess kraft. Den tredje påven efter Petrus, Clemens, vittnar om den ohyggliga tortyr som de troende fick ut­stå under Neros förföljelse av de kristna efter Roms brand år 64.

Clemens säger: ”Vi finns på samma tävlingsplats och står inför samma kamp. Låt oss därför lämna de tomma och onyttiga tan­karna och se på Kristi blod som skänkte omvändelsens nåd åt hela världen”.

Den spetälske bekänner sig till Herrens kraft. Det är både en be­kännelse och en bön i tro: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren”.

Jesu svar ges i varje eukaristi. Det lyser av kraft och glöder av kär­lek.

”Jag vill. Bli ren!”