– 2 Kor 9:6-11 Ps 112:1-4, 9 Matt 6:1-6,16-18 –

Aloisius (1568-1591) valde redan som barn den smala vägen. När pesten drab­bade Rom erbjöd han sig själv som vår­dare. Han smittades och gav sitt 23-åriga liv för de pest­smittade.

I ett brev till sin mor vittnar han om ”den gudom­liga godhe­tens djup, det­ta hav utan gräns och bot­ten”. Han gav det som han ”beslutat i sitt hjärta.”

En människas liv är sum­man av de beslut hon fattat. ”Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd.”

Ändå får det inte bli ”gärningslära”, den förrädiska tron att männi­skan kan fräl­­sa sig själv genom god vilja. Den kännetecknas av samman­bitna tänder och förakt för de svaga. 

Aposteln vittnar om något annat. I sin vädjan om bidrag till de nödlid­an­de ta­lar han om en ”en glad givare”.

Män­niskans beslut kan förvandlas och styras av nå­got stör­­re, av gudom­lig ge­nerositet.

”Gud för­mår ge er allt gott i överflöd. Han skall ge er utsäde och mång­­­­dubbla det”. Sådant framkallar tacksä­gel­se och glädje hos den som tar emot, inte rädsla och känsla av underlägsenhet.

Den frikos­tig­e har upptäckt att han i sitt hjärta har en Her­re som är frikos­tigheten själv.

Jesus beskriver hur ”upptäckten” går till: ”Gå in i din kammare, stäng dör­ren och be till din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”

De avgörande besluten föregås och omsluts av bön. De goda beslutens männi­ska säger inte: ’Jag har beslutat mig’. Hon säger: ’Ske din vilja’, ’Fader jag överlåter mig åt dig’. Människan har insett att hon ingenting kan göra utan nåden.

Det eliminerar inte de egna besluten. De förvandlar dem. ­Från de små och dagliga, till de stör­re om att bryta en ovana eller binda sig vid goda regler, till de avgör­ande livs­be­sluten, till exempel i äktenskap eller högtidliga ordenslöften.

Sådana beslut är svar på Guds initiativ. De har sin källa i Guds frikostiga nåd. ”Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta.”

De renas och stärks i varje eu­ka­risti, för att hela vårt liv skall bli en gåva, till Gud och till vår nästa.

”Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostig­het.”