Kortpredikan S. Eskil, biskop och martyr[1]

– 2 Kor 1:1-7 Ps 34:2-9 Matt 5:1-12 –

Saligprisningarna öppnar ett fönster mot Guds rike. Ja, snarare en portal för dem som vill gå in i det nya livet.

Också Paulus öppnar ett fönster och en portal. Han beskriver li­vet i Kristi försonande och därmed förhärligade kropp.

Där finns kommunicerande kärl. De starka lemmarna stöder de svaga. De som får tröst delar med sig till dem som saknar den. De som lider förlorar inte modet. De lider för dem som har det svårt.

Lidandet måste vara Kristi lidande. Trösten måste vara Andens tröst. Kristi kropp är på väg att förhärligas.

De fattiga i anden pri­sas redan saliga. De sörjande är på väg att tröstas. Trosbekän­nel­sen kallar dem ”de heligas gemenskap”. 

Också tiden är på väg till sin fullbordan. De som sörjer, sörjer för att de ännu inte är framme i den fullkomning de har fått en skymt av.

”De som skådar upp till honom strålar av fröjd, och deras an­sik­ten behöver inte rodna av blygsel.” Det berövar sorgen dess för­lamande kraft. De kallas saliga.

De som förföljs för rättfärdighetens skull får ett hopp. ”Vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten”.

De renhjärtade ser. ”Smaka och se att Herren är god.”

Allt blir eukaristiskt.


[1] Den helige Eskil hade först framgång genom sin predikan i Sörm­­land – under 1000-talet. Kungen antog den kristna tron. Men hans efterträdare ville återinföra de hedniska offren. Eskil försva­rade tron och stenades till döds av rasande hedningar. Han blev Sörmlands apostel och gav namn åt staden Eskilstuna.