– Syr 12a -20a Ps 19:8-11 Mark 11:27-33 –

Martyrerna i Uganda, Charles Lwan­ga och hans följesla­gare, brän­­des till döds år 1886 av deras unge höv­ding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhan­deln och väg­rade att lå­ta sig utnyttjas till otukt.

De liknar den unge Syrak, som ”ända från ungdomen följde vis­he­ten”. Han ”strävade lidelsefullt efter det goda, han käm­pade hårt för dess skull.”

Dessa afrikanska martyrer förenades med martyrerna från den tidiga kyr­kans tid, låt vara i norra Afrika, vilka pri­sades av Augus­tinus och Chry­sostomos. Den salige på­­ven Paulus VI förundra­des över detta när han helgonförkla­ra­de de ugandiska martyrer­na år 1964.

Martyrernas frimodiga vittnesbörd bar frukt, även om det kosta­de dem livet. Idag är det Afrikas kyrka, inte minst i Uganda, som ger mod åt ett trostrött Euro­pa.

Martyrernas styrka och vittnesbörd är en frukt av Jesu eget frimo­diga och listiga vittnesbörd inför översteprästerna och de skriftlär­da, när de frågar efter hans fullmakt.

Han frågar efter deras bekännelse till Johannes och hans dop. De fegar ut och tvingas att själva retire­ra. Hans motståndare får inget grepp om honom. Martyrerna har del i sin Herres frihet och fri­modighet.

Redan den unge Syrak visar vägen till visheten. Tack vara ren­he­ten fann han vis­heten och modet att vittna om den.

”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.”